För snart 14 veckor sedan ringde min kära vännina Britta och talade om att "nu räcker det", det är 14 veckor till midsommar, ett halvkilo i veckan ska vi väl klara? för du är med eller?
Ja vad skulle jag svara, behövde verkligen ta ta i mitt liv och min kropp.
Hon ringde en måndag och fredagen innan hade jag blivit opererad för andra gången i knät.
Så det där med motion var ju inte helt lätt i början...så det fick bli hårda tag med maten och som trogen viktväktare så var det bara att räkna points.
Det har gått både upp och ner under vägens gång, det är lite svårt ibland att behålla motivationen.
Nu är det ju snart midsommar och ingen av oss har nått ända fram, men jag vill ändå inte se det som ett misslyckande, vi har ju klarat de flesta av de kilo vi hoppats på.
Egentligen tror inte jag på att försöka gå ner i vikt under tidspress, ska man ha ett bra resultat måste det få ta lite tid, det är lättare att behålla vikten då tror jag.
Eftersom jag hade fler kilo att bli av med än de 7 som var tänkt från början så fortsätter jag efter midsommar.
Sista helgen i augusti ska vi till Stockholm och springa tjejmilen så jag måste ju komma iform till dess, hittills så har jag inte sprungit alls så vi får se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar